Det här med glassbilen och dess funktion har jag aldrig riktigt förstått mig på. - En bil som kör omkring på kvällarna för att locka till sig föräldrar och barn via en förskrämlig melodi. Mjaeh... Låter mest bara konstigt... Men jag antar att lilla Sverige ville ta efter storebror USA när detta infördes. Ville att hemglassbilarna skulle bli något som barn sprang efter. Något att se fram emot på sommarkvällarna. Precis som på film! Men visst känns det ändå som om själva glassbilandet inte riktigt slog igenom på samma sätt i Sverige som det gjorde i staterna?
Handlade ni någonsin glass från hemglassbilen som barn? Det gjorde inte jag iallafall. Ingen annan i mitt kvarter heller för den delen. Men nog fasen stod den blå bilen alltid parkerad på precis samma ställe var onsdag ändå. Under hela min barndom. Stod den där. På vänster sida bredvid lekparken. Varje onsdag klockan 7. Försökte se oskyldig ut. Skrek ut sina enformiga melodi.
Men jag visste bättre... Jag höll mig hemma.
Glassbilselände, kan du inte bara gå och DÖ?! Det är ändå ingen som vill ha din smutsiga glass!
- Att köpa glass från en främmande karl med blå skåpbil låter, och kommer föralltid att låta, en gnutta suspekt i mina öron...
"Vi lurar små barn, vi lurar små barn..."
Haha, för oss parkerade bilen alltid PRECIS utanför tomten. Det blev typ en mötesplats för alla kids i kvarteret. Tisdagkvällar typ klockan 5, innan föräldrarna kom hem från jobbet. Det låg alltid pengar framme på köksbordet som vi fick använda till att SJÄLVA bestämma och handla den sort vi ville ha. Vuxenpoäng, tyckte vi.
SvaraRaderaMinns att jag fick en miniräknare i hemglassbils-form som hade en knapp som kunde spela melodin. Jag älskade den.
(Och ja, jag hade en ytterst oglamourös barndom)