Sandy och jag

Som de flesta kanske vet så har stormen Sandy hälsat på oss här på östkustliga delen av Amerikat. -Trevligt tyckte vi! Jag hade aldrig tidigare varit del av ett stormdrabbat område så alltsammans var för mig väldigt spännande! -Köpa konserverad “mat”. Kolla batterierna i ficklampan. Plocka in möblerna från balkongen. Tappa upp vatten i badkaret (borde nog tomma karet nu när stormen är förbi). Köpa chips. Konversera med människor (What a weather, huh?). Alltsammans: helt underbart! -“Som i en domedagsfilm!” sa jag med ett stort flin till mina rumskamrater. -Ajabaja! Skulle jag inte ha gjort! Inte håna naturens krafter, lieutenant Dan! Stormeländet slog ut både elektricitet och vatten. Och som ett meddelande från en högre makt var dator, iPhone och iPad strömlösa. What are the odds? Inte stora iallafall. Sur var jag. Så kvällen fick spenderas med roomies, Sandy och random elektriker. Åh, du ljuva frihet.

För att ge er en bättre bild av mina skräckupplevelser från de 72 timmarna då Sandy antastade våra ömma sinnen så har jag valt att göra det enkelt för mig och poängsätta de sju största. Detta eftersom varken ni eller jag egentligen har tid för bloggeriande. Så let’s get it over with!
Ju högre siffra desto mer traumatisk var händelsen:

Förberedelserna inför Sandy: 3/5 - Övertaggade människor i jakt på konserver och vatten. Läääskigt!
Sandy: 2/5 - Som en mindre Gudrun fast minus fallna träd.
Kalla bruna bönor med kall korv 4/5 - Bruna bönor med smak av maple sirup och kalla hot dogs. I say no more.
Försvunnet vatten 2/5 - I like being dirrrty.
Försvunnen el 5/5 - Elen var försvunnen cirka 27 timmar. I say no more.
Tristess 5/5 - Vi gick till sängs väldigt tidigt den kvällen.
Roommate Felix på stol: 2/5 - Felix satt på samma stol i över två timmar och tittade på stormen. “Min skugga har ful frisyr” sa han.

Lesson learned: Storm är inget man längtar efter. Men om en storm kommer så ska man inte vara missnöjd. Eftersom man då får vara hemma från skolan och ännu en ursäkt till att köpa chips. Men man ska inte heller vara FÖR nöjd åt eländet. Eftersom elen och vattnet kan slås ut. Och då kommer du varken kunna äta vettig mat, göra något kul eller gå på toa i mörkret. Ha! Tänk på det barn. Ta hand om varandra.

Avslutningsvis vill jag bara inflika att mina vänner och jag idag mottog ett mail av vår lärare där hon säger att hon vill att alla läxor skall vara gjorda och att vi ska vara förberedda på att hålla ett tal nu på torsdag. Här visas ingen nåd trots nära-döden-upplevelser. Tänk på det nästa gång ni klagar på att ni måste göra delprov i Matte B.

Och ja, jag försökte fota Sandy. Men ni anar inte hur svårt det är att fånga en storm på bild i från en kolsvart lägenhet på elfte våningen. Här får ni en bild på Felix istället. Mitt egna lilla yrväder:

Chipstuttar och flingpaket

Varje år fram mot höstkanten brukar jag påbörja fettlagringen inför den annalkande vinterkylan. Liksom för att kunna pressa ihop chipstuttarna på nyårsafton och sjunga “Ma’ milkshake brings all the boiis to da yard”. Ett litet partytrick jag brukar använda för att höja den redan allt för lättfotade stämningen. Detta år är inget undantag. Redan nu har jag börjat bunkra upp med chips, cola, socker och andra gottigheter. Att man för närvarande befinner sig i USA gör ju knappast förutsättningarna sämre heller. 

Det är lustigt hur ens mentalitet ändras så fort man befinner sig i ett annat land. Hur man i Frankrike tillåter sig själv dricka ett glas vin så fort man får en stund över. Eller hur man i Norge helt plötsligt börjar tänka: LAX. Amerika är sannerligen inget undantag. Hemma i Sverige skulle jag aldrig någonsin breda ut marmelad över min smörgås varje morgon. -“Det är okej för att jag är i USA.” Inte heller köpa en pizzaslize till lunch på skolan x-antal gånger i veckan. -“Det är okej för att jag är i USA.” Eller ens överväga att köpa ettflingpaket där själva flingorna kommer i över 13 olika färger. -“JAG=USA.” Bedrövligt detta.

Nej men i ärlighetens namn är det inte så illa som det låter. Man ska inte alltid tro på det man läser på internet. Undvik helst Wikipedia. Jag äter duktigt och sköter mig fint. Du behöver inte vara orolig mor. Jag lagar mat varje dag och tvättar mig bakom öronen. Jä löver (Yää jag är från Värmland wohoo). Så du behöver inte skämmas för mig.

Vinterfläsket skulle nog kunna vara av en helt annan dimension denna säsong. Man har ju potential. Och eftersom jag är i USA så är det okej. Alla vinterfläskar året om här. Och det får man göra, som vi vet.

Nu sitter säkert de närmsta där hemma och skriker så att baksnusen flyger; “Max, du fläskar ju året om”. -Och det är ju sant. Men man ska inte tro allt man läser på nätet sa jag ju.

Livet är allt bra lustigt ibland. Fläsket out. 

hjärnutbrändhet

Tänk dig att du tar ett russin som du placerar på en bordskiva (helst en riktigt blank sådan). Tänk dig sedan att du använder tummen för att omsorgsfullt men bestämt pressa russinet ner i den blanka borsskivan så att det enda som är kvar när du sedan tar bort tummen är en liten klutt av svart, oformlig substans.
I motsvarande tillstånd befinner sig min hjärna.
Och min studiemotivation. Och min positiva självbild.

Nu rundar jag av den här dagen med en chokladboll.

oui oui!

Paris!
Bara för att vi alltid kommer att ha Paris.