inför-tenta-mardrömmar

I natt så drömde jag att Maria Montazami flyttade in i huset bredvid mig och min familj. Som goda nyinflyttade grannar så ville hon och hennes make gratulera, och fira, mig på min studentdag. -"För du har tagit studenten! För du har tagit studenten..."  Jag insåg snabbt att dessa människor var snuskigt rika och att jag förmodligen skulle få något fint och dyrt i present. Problemet var dock att jag inte alls tog studenten. Eller ens bodde hemma för den delen! Men det kunde vi ju inte berätta för dem. Så jag och alla nära blev helt enkelt tvungna att fejka en studentmottagning. Med mat, presenter och vin. Mycket trevligt.

Min efterlängtade studentpresent bestod av ett kompendium med instuderingsfrågorna till den annalkande tentan samt en flaska champagne. 

känslor man upplever under en tenta-dag

när saker är gratis

Det är alltid lika märkligt hur barnet i mig lockas fram i sammanhang som involverar gratisgrejer.
Typ dagens arbetsmarknadsmässa. Min mentala inställning till det hela följde samma mönster som alltid.

Utanför: "Nu går vi in här och kollar läget. Lite snabbt alltså."
Första montern: "Okej, INSISTERAR du på att ge mig en gratis cappuccino och en uppenbarligen himmelsk chokladgrej på pinne kan jag väl ta emot det då. För din skull, alltså."
Andra montern: "Bokmärken är ju trots allt användbart! Ett sånt kan jag väl ta. Eller två..."
Tredje montern: "... och godis unnar jag mig ju så sällan! Och den där matlådan ser ju smart ut. Vattenflaskor går ju åt. Vad innehåller de där små färgglada kartongerna? Jag har faktiskt alltid tyckt att nyckelringar är väldigt underskattade! Och kolla, är det väskor där borta...? SÅ MYCKET SAKER JAG BARA MÅSTE HA, FATTA HUR MYCKET PENGAR MAN SPARAR PÅ DET HÄR, ÅH HERREGUD LÅT MIG STANNA HÄR FÖR ALLTID!"

Och vid hemkomsten en timme senare är förtrollningen förstås borta. Alla nyckelringar och pennor och prylar som en timme tidigare känts helt oumbärliga är nu mest bara... skräp. En hög med skräp. Inte ens när jag rensat ut de allra mest onödiga sakerna så att endast guldkornen i sammanhanget finns kvar upphör det att vara typiskt skräp.
Skräp som jag 1) inte har utrymme att förvara eller 2) någon som helst användning för.

Förutom bokmärket, då. Ett sådant behövde jag faktiskt.

Snapsvisor

Det är såhär jag alltid föreställer mig att det ska låta när man sjunger snapsvisor. Det är såhär jag drömmer om att det ska låta när det sjungs snapsvisor. Det är också såhär jag påstår att snapsvisor låter (och skall låta) när jag förklarar snapsvisandet för amerikanare och annat löst folk. 

Men inte låter det bättre för det...

Och kom inte nu och säg att ribban ligger för högt. För det gör den inte. 

Släkten. Jag kommer hem till jul. Börja öva.

Grannjävel

Den nyfunna grannen™ tvärs över gatan bedriver inflyttningsfest ikväll. Tydligen. Det dunkas house och nittiotalsklassiker på högsta volym, samtidigt som blinkande ljus och ett femtiotal uppklädda fönsterrökare försöker samsas om den något begränsade ytan i den lilla lägenheten. En tjock nikotindimma har börjat lägga sig över Vasastan i takt med att Witch Doctor får alla närliggande fönster och väggar att skaka av irritation. Frustrerade grannar försöker förgäves att höja volymen på sina TV-apparater. Men trots hemmabiosystem och dylika värstinggrejer går det ändå inte att urskilja ett endaste ord från vad Gry Forsell vrålar. Festen är helt enkelt för bra.

I lägenheten mittemot sitter Max Berg, 20 år, framför datorn och försöker se smart och svår ut med hörlurarna intryckta långt in i hörselgången. Försöker stänga ute all den där glädjen han inte får vara en del av med musik från både Lejonkungen och Pocahontas. "Jag har det skitmysigt. Vill ändå inte vara med..."

Längre in på kvällen föreslog jag för min käre rumskamrat att vi skulle gå runt i lägenheten utan kläder liksom för att skapa en reaktion. -"JA! Och så tar vi på varandra och håller ögonkontakt med dem hela tiden!" tyckte han.
Våra planer avbröts plötsligt, som vid en påknackning av Securitas, och musiken tvärs över gatan tystnade. Lämporna tändes och folk började lämna lägenheten. - Ett tecken från ovan. Festen är slut och de ska gå vidare. Typ till Spy Bar eller något... Äntligen ska vi få sova i lugn och ro!

Knappt tre minuter går innan man återigen kan höra musik. Lika hög som tidigare. Jag smyger mig fram till fönstret och blickar försiktigt ner mot gatan. Jag tappar hakan. Där står det en röd partybuss.
Allvarligt? En partybuss? Stockholm, are you fakking kidding me?

Jag utgår ifrån att ni inte har en toalett i busseländet. Och därför hoppas jag att ni kommer vara i behov av ett flertal långa badrumsbesök under hela natten. Helst samtidigt. Och med det önskar jag eder en god natt.

Hälsningar,
en trött och arg granne

(ja, jag börjar bli gammal)

tunna väggar

(från föreningens facebook-grupp)

Och så fick mina dagar med entusiastisk duschsång i tron om att ingen hör mig ett hastigt och olustigt slut.

video och två punkter

1. Just nu speglar det här speglar min tillvaro ganska väl. Minus att jag nog inte lyckas kravla runt i skräp med samma stil.
2. Bra låt.

dålig stämning

Extremt dålig stämning i badrummet imorse: 

Erik insåg att det bara var torsdag fastän han vaknat upp i tron om att det var fredag. Såhär förtvivlad blev han. "Hur är det möjligt? Veckan har ju varit såå lång!" sa han med gråten i halsen.
Jag hade inget bra svar. Och inte blev det fredag hur mycket han än tjatade.
"Men imorgon", sa jag. "Då. Då!"

Måndagsbild

du och ja' och våra rika släktingar i USA

Den här löpsedeln väcker så många frågetecken hos mig. Menar man att man knäckt någon slags svårlöst kod här? Finns det en stor del av Sveriges befolkning som dagdrömmer om att hitta rika släktingar från USA? Och går det förresten enbart att spåra upp de rika släktingarna? De fattiga då, kan man få tag på dem om man vill? Eller är den där rikedomen en vedertagen förutsättning för att det ska vara lönt att vilja spåra upp några amerikanska släktingar över huvudtaget? Vad är i sådant fall syftet med hela spårandet: att vi vill återknyta gamla släktband för själva relationens skull eller att vi ska kunna bonda rejält för att sedan göra anspråk på eventuella arv när de här rika släktingarna i USA så småningom trillar av pinn...?

Jag läste förvisso aldrig själva artikeln. Vem är jag att döma. Den kan ju ha varit intressant och spännande och högkvalitativ och sådär helt sjukt läsvärd som artiklar kan vara ibland.

....
............
.......
...

Eller så var den inte det.

Summer Wine

Lana del Rey är min favoritperson. Näst efter Lykke Li. Jag älskar hennes musik. Vemod när det är som bäst. Born to Die är enligt mig en av världens allra bästa låtar. Någonsin. - Ja, det stämmer.
Den här låten är visserligen en cover på Nancy Sinatras gamla dänga med samma namn. Men jag gillar den här versionen minst lika mycket. Om inte mer. Den har gått varm under hela helgen. 

Moders tankar kring Lana: "Gör hon bara sån här musik? Alla hennes låtar låter ju likadant..."

Maxs svar: "Tjao... Hennes musik är ju väldigt melankolisk och eländig. Men att du tycker så KAN bero på att den här låten nu har spelats tre gånger i rad... Vi kan byta till Lykke Li om du vill."

Att plugga som Max

Jag ställer alarmet på 07.00. Intalar mig själv att jag SKA jag gå upp i tid den här gången. Jag måste verkligen börja plugga tidigt och hålla på hela dagen! Jävlar vad duktig jag ska vara!

Klockan 10.30 dagen därpå kliver jag upp ur sängen. ”Det gör inget. Jag pluggar bara längre ikväll!” tänker jag då jag glufsar i mig min frukost. ”Detta kommer att gå bra.” Kollar därefter både Facebook och Instagram.

11.20 sätter jag mig vid skrivbordet. Skolböckerna är uppslagna och utspridda. Anteckningsblocket ligger prydligt inom räckhåll för eventuella anteckningar. -Dags för ett stycke rejält plugg. Jag börjar läsa. Läser sidan ner. Pluggpaus. Sträcker på mig och blickar ut genom fönstret. Ett gäng skator hoppar omkring på taket mittemot. ”Skator är ju rätt fascinerande varelser ändå...” tänker jag och minns tillbaka på ett videoklipp där man ser hur en skata räknat ut hur ett trafikljus fungerar. Grönt ljus - skatan sitter och iakttar bilarna. Rött ljus - skatan flyger ner och lägger en nöt framför bildäcket. Gult ljus - skatan flyger iväg. Grönt ljus - bilen krossar nöten. Rött ljus - skatan flyger ner och hämtar den nyknäckta nöten. -”Justja! Plugg var det ja!” Jag fortsätter att läsa. ”Fan vilken tur att det är en dag i morgon också innan tentan. Annars kommer jag nog aldrig att klara det.” suckar jag. ”Men jag kommer ju förmodligen göra lika lite då som idag.” Läser en halv sida. -SMS!!!

Sändare: Hej vad gör du?

Max: Pluggar. Sj?

Sändare: Lust att hänga sen?
Max: Kan inte. Måste plugga hela dagen... Tyvärr! En annan dag!

Sändare: Ok. Synd :( Lycka till!

Max: Tack! Lär behöva det!

Tillbaka till boken. Läsaläsaläsaläsaläsaläsaläsaläsa. En sida. ”Fan vad hungrig jag är.” Smyger iväg ut till köket. Öppnar kylskået. ”Fast det är jag ju inte, egentligen.” Går tillbaka till skolböckerna. Väger på stolen och blänger surt på bokeländet framför mig. Ljudet av små, små knackningar på fönstret. Jag vänder mig om och inser att det har börjat regna. Jag gillar regn. Det har jag alltid gjort. Allt känns så mycket mysigare då. Till och med plugget känns mysigare! Justja plugget! Fan Max. Du försöker ju inte ens... Vart var jag nu? Justja. Läsaläsaläsaläsa. Jag läser ytterligare ett stycke. ”Skulle nog behöva handla också.” tänker jag. ”Men om jag läser i tjugo minuter till så går jag och handlar sen. Ja det blir bra.” Fem minuter senare står jag i hallen och snörar på mig skorna. Går och handlar.

Efter 40 minuters intensivt handlande och promenad återvänder jag till lägenheten med fyllda ica-påsar och ett tillfredsställt sinne. Packar upp varorna och går sedan tillbaka till den alltmer frustrerande kurslitteraturen. Läser några meningar. Kommer sedan på att jag inte ätit någon middag ännu. "Äta bör man annars dör man." Går ut i köket där jag påbörjar matlagningen. Utövar mina Jamie Oliver-skillz vilket får den nyfunna grannen att nyfiket kika fram i sitt köksfönster. Sätter mig sedan till bords och äter. Gott.

Sista skriket nu. Nu måste jag läsa. Jag sitter åter vid skrivbordet med den uppslagna boken framför mig. Svär över att jag har låtit en hel pluggdag gått till spillo... Igen. Fan, att jag aldrig lär mig?! Måste bli bättre på detta!!! På riktigt denna gången.
Jag har knappt hunnit läsa två sidor när min roomie sticker in huvudet i rummet:

-”Ska vi se ett avsnitt av Breaking Bad?” frågar han. 

-”Ååh... Jag måste egentligen plugga...” säger jag. ”Men jag kan nog behöva en paus...”

Fyra avsnitt senare har klockan blivit mycket. Alldeles för mycket. Läggdags. 

I sängen räknar jag ut hur många sidor jag läst idag. Kommer fram till att jag ungefär har läst ett halvt kapitel, när jag egentligen borde ha läst åtta hela. Suck... Ställer alarmet på 07.00. Intalar mig själv att jag SKA jag gå upp i tid den här gången. Jag måste verkligen börja plugga tidigt och hålla på hela dagen! Nu är det sista chansen! 

Jävlar vad duktig jag ska vara...

ungefärlig tankestik från v.40