en drömmande son

Jag har fått för mig att man brukar säga att drömmar är ett sätt för ens undermedvetna att kommunicera med de mer medvetna delarna av hjärnan. Och med det sagt skulle jag vilja dela med mig av en återkommande dröm som under de senaste dagarna(?)/veckorna(?)/månaderna(?)/livet(?) har härjat mitt sovande sinne.

I drömmen är jag är Spider-man. Jag svingar mig bland New Yorks enorma byggnader och är kaxigt ascool. Men helt plötsligt står jag på gatan utan för Hotell Björnidet i min lilla hemby Torsby. Eftersom det inte finns några speciellt höga hus där så kan jag inte svinga mig, och jag blir istället tvungen att springa. En Volvo kör upp bredvid mig och vevar ner rutan och ett välkänt ansikte kikar ut på mig. Enligt denne måste jag hoppa in i bilen eftersom min mask inte längre döljer mitt ansikte. -"Hela Torsby kommer att få reda på att du är Spider-man om de ser dig". Jag hoppar in i bilen och vi kör iväg. Hukandes i baksätet kör vi upp för Järnvägsgatan. Sedan vaknar jag.

Käraste Undermedvetna,
Vad försöker du säga mig?
Hälsningar Max

PS. find Robert Langdon

Förvirring utbryter när jag vaknar. Jag ligger vaken en stund och funderar på vad som kan velat ha sagts, men eftersom jag aldrig finner svaret somnar jag om.

Min dröm är både vacker och djup. Men otydlig och förvirrande. Hur ska jag tyda min dröm? Är jag menad att vara Spider-man? Eller är jag menad att huka mig i baksätet av en Volvo? Eller är jag helt enkelt förstörd efter alldeles för mycket Spider-manbeundrande i mina dagar?

Drömtydning har aldrig varit av större intresse (as you can tell), men jag läste en gång för några år sedan en bok, som jag tror var skriven av Freud, om just konsten att tyda drömmar. Dock var allt i boken sexrelaterat och inte allt för pålitlig om du frågar mig. -Drömmer du om en Coca-Colaflaska som öppnas längtar du efter en orgasm. Drömmer du om att du tappar dina tänder längtar du efter att onanera. Enligt den boken i vart fall...  Slår man upp "Spindelmannen" skulle jag inte bli förvånad om det står något i stil med: "Längtan efter njutning iklädd tight spandex."Ja, ni hör ju själva hur vettig boken låter. Skulle man börja tyda sina drömmar enligt dessa ramar skulle man få ett "flickan i havanna-moment" så gott som varje dag, och det vill vi ju inte. Ännu värre skulle det väl vara om man började tyda barns drömmar. Då skulle nog världen aldrig bli sig lik.

Drömmar kanske bara är humbug. Vissa människor drömmer ju inte ens? Påstår de. Jag skulle nog kunnat lösa svaret på den här gåtan med en enkel sökning på Google. Men eftersom man inte ska lita på något från internet så låter jag bli.

Max, är det du?