Vad gör Max?

Han räddar världen med Greenpeace. 

-"Hey, Max. You think you can help Dan carry the bear?"

-"Yeah sure! No problems."

Note to self: Överskatta aldrig din egen armstryka.

Ja, varför?

Rusningstrafik i tunnelbanan: ett fem-ish-litet barn med sin pappa sitter mittemot mig.

Barnet tittar ut genom rutan och ser virrvarret av människor ute på perrongen vid Slussen.

- Han där går så snabbt, pappa!
- Ja, folk går ofta snabbt i Stockholm.
- Varför då?
- För att dom har bråttom någonstans.
- Varför då?
- För att dom är stressade.
- Varför då?
- Dom kanske har mycket på jobbet. Det kan vara tråkigt och då kan man bli stressad.

Tystnad.

- Men varför har dom inte bara roligt istället?

Eftertanke.

- Dom kanske har glömt bort hur man gör.

sakers rätta sätt

Det här med gruppdynamik är himla fascinerande. När jag imorse anlände till Gullmarsplan möttes jag och Tvärbanans övriga resenärer av faktumet att den rulltrappa som vanligtvis tar oss från perrongen upp till tunnelbanespärrarna stod helt still. Den hade tagit sovmorgon eller bara måndagsstrejkat. Whatever, tänker ni.

Men det här är uppenbarligen ett ytterst komplext problem för den kollektivt tänkande folkhop som strömmar ut ur spårvagnen mot trapporna, möter synen av den här döda rulltrappan och liksom instinktivt svänger av den vanliga stentrappen bredvid - trappen som är avsedd för dem som kommer från motsatt håll och ska nedåt istället för uppåt.
Ni kan ju tänka er kaoset. Det blir en smått krigisk sammandrabbning: folk lyfter upp små barn på axlarna, sticker vassa armbågar i varandras sidor, bär väskorna över huvudet och svär åt dem de möter i renaste jag-går-rätt-du-går-fel-manér.
Och bredvid infernot står en helt övergiven rulltrappa som ingen vill ta (eller gå) i.

En ganska stabil tant framför mig verkar dock fatta vad som sker och styr stegen mot rulltrappen. Jag tar rygg på henne. Hon är smart, tänker jag. Två steg innan vi är framme gör hon dock en plötslig tvärnit och backar ett steg så att jag drämmer rakt in med näsan i hennes ryggtavla.

"Men vad GÖR du?" spottar hon ilsket ur sig (föreställ er: rynkorna fladdrade av frustration)
"Sorry, jag trodde du skulle upp här."
"Men DEN STÅR JU STILL SER DU VÄL!"

Så vad ni än gör: våga inte NÅGONSIN tänka tanken att använda en rulltrappa som vanlig trappa.
För rätt ska vara rätt.
Inte fel.

den frånvarandes återkomst

Ville ba säga.
HEJ.