en onödighet

Idag åkte min buss förbi ett gäng kids som matade duvor med lantchips.

Spontant tänker jag min att duvor äter i princip vad som helst - söndertrampad varmkorv, sågspån, jord, utspottade tuggummin, kanske även rentav andra duvor. Ur ett lekmannaperspektiv kunde jag därför inte känna annat än vrede över att någon offrar något så fint som lantchips till ett så okräset djur som duvor. "Vår det lov att vara lite vitlöksdip och cola till det också, kanske?"

Så onödigt. ONÖDIGT.

så hittade jag tumblr...

... och kastade bort typ tre timmar av min söndag. Hur som helst har jag ett till liv där nu!

veckostik v.44

When in alperna på träningsläger:

Och känslan när vi kl. 07:30 imorse efter en risig nattkörning genom Tyskland och Danmark fick sladda in vår otympliga, fullastade Ford Transit på en Statoil-mack i södra Sverige och dricka veckans första kaffekopp där man inte såg ner till botten i muggen var mitt största halleluja-moment på riktigt, riktigt länge. Förlåt, men det är för mig obegripligt hur ett land som ligger så nära Italien kan sätta det i system att servera kaffe som smakar smaksatt vatten utan att någon gör något åt det. Visst att vi i Sverige generellt är större fundamentalister när det gäller just kaffe än folk nere på kontinenten, men även för en icke-fanatiker måste det ju finnas någon slags gräns för vad som får definieras som kaffe. Varför denna skymf, Österrike? VARFÖR?

Jag slänger här ut en gratis affärsidé till den som tröttnat på tillvaron här hemma: dra ner till en skidort och ställ upp en husvagn som serverar riktigt bryggkaffe till alla kaffedrickande skandinaver under högsäsong. Tjäna storkovan. Det enda jag kräver är att få dricka gratis när jag själv kommer dit. Någon?

När Max lagar mat...

Föreställ er detta: en liten pittoresk stuga med stor veranda på den franska landsbygden. Omgiven av åkrar och vingårdar. Solen skiner. Värme. Glada förbipasserande människor som vinkar. Franska barn som springer längs med landsvägen. På verandan står en barbröstad och sluddrande Max Berg framför ett kamerateam och lagar mat. Lite lönnfet och svettig. Kjederökande och vinsmuttande, men lika välmående och folkkär för det. Vid sin sida står Titiyo och hackar gullök. Lika vacker som begåvad. Både musikaliskt och i köket. Hon fyller programmet med genuin glädje såväl som fantastisk skönsång. En fröjd för själen! I ett hörn sitter Markus Krunegård gömd och plinkar på en akustisk gitarr av svindyrt sort. Lite svår och småfull. Precis som man vill ha honom.

"Den här veckan bjuder vi på en skrattfest utan dess like då vi får finbesök av den förtjusade uppsalatösen Veronica Maggio ackompanjerad av benknäckaren från Bromma; Erik Haag. Vi lagar tapas, jagar kaniner, dricker starksprit, pratar om gammal kärlek, och sjunger oss hesa tills långt in på natten. Ett avsnitt ni inte vill missa med andra ord!
Så sitt still i båten, gott folk, för nu lämnar vi hamnen! Fredag kväll, och solen går ner över de små husen i vår lilla stad..."

Nåväl, det är väl ungefär så jag brukar fantisera när jag lagar mat och lyssnar på musik samtidigt...
Här har ni i alla fall en lista med låtar som jag brukar laga mat till: när Max lagar mat.