det går bra nu, kompis

Idag stannade jag till vid en bankomat på väg till skolan.
Jag tryckte in kortet i apparaten, slog pin-koden och valde hur stort belopp jag ville ta ut.
Hundra riksdaler till lunch. Och kaffe.
När proceduren var färdig tog jag mitt kort och struntade i att bry mig om kvittot eftersom att jag svarat "nej" på frågan om jag ville ha ett efteråt.
Och så gick jag därifrån.
Utan min hundralapp, vilket det visade sig när jag stor i kafeterian och insåg att varken någon av mina jackfickor eller plånboksfack huserade någon hundralapp.

Jag blev besviken.
Jag blev arg.
Både över själva valpigheten och kapitalförlusten.
Jag var nära på att skippa min lunchmacka och svälta mig själv i ren protest, men insåg ganska snabbt att det skulle vara både onödigt och fruktlöst.
Stället tog ju kort ändå, så det var väl ingen mening att trilskas.
Det är ju ändå både fredag, radioredaktionsmöte, löning och dags för klassen-öl på sunkhak ikväll.
Så varför liksom inte lika gärna köra en vaskning på det när allting ändå går så JÄÄÄÄÄÄÄÄLAAAA BRAAAAAA?!

*2 x tumme upp

gratis är gott

-->

Sitter och frossar i rabattcheckar som man tydligen får i inflyttningspresent när man bosätter sig i de Hammarby Sjöstad. Fasligt vad företag har koll på folk. Jag kan tycka att det är lite läskigt.

Men hur som helst.

Utöver allehanda rabatter på målarfärg och tapas har jag även diverse gratis grejer att hämta ut på olika ställen. Bland annat någon typ av hudlotion på Apoteket, en månads gratis träning på Actic eller Sportlife samt en valfri, gratis burk Ben & Jerry's (!!) på ICA Nära.

Det är med andra ord förbannat megasynd att jag går på detox just nu. Men det känns ändå himla bra att ha en burk glass innestående att hämta ut när tillfälle ges.
Dock innan januari 2013, verkar det som.
Jag får utnyttja träningsrabatterna först, lägga på en rem med det här deffandet och köra glassen efter det.

Det kommer – som en värmlänning som Max nog hade valt att uttrycka sig – bli görgött.

every early morning is a monday morning

Vet ni när jag gick upp imorse? Klart ni inte vet.
Jag ska informera. Klockan var FAKKING 05:30.

Detta med anledning av en okristligt tidigt förlagd tvättid. Sådant sker när man plötsligt en morgon (läs: igår) drar ut strumplådan och inser att det inte finns en enda ren tygbit kvar där i. När man sniffar misstänksamt på ett linne i ett par sekunder innan man tar på sig det och tänker att ”ingen fara, det är väl ändå inte någon som ska sniffa mig i armhålan heller?”.
När man alltså måste göra allt detta MEN har för dålig framförhållning för att lyckats knipa de tvättider som är förlagda under dygnets lite mer brukliga tider, då får man kliva upp fakking 05:30.

Jag har tvättat allt. Alla underkläder, tre uppsättningar med lakan, mina jeans (vilket jag förstås bittert kommer att ångra om ett par timmar när de ska tas på).
Till och med mina kökshanddukar är rena och luktar som en korg med persikor i himmelriket.

Dessutom gjorde jag ett arkeologiskt fynd efter en utgrävning av min garderob. Eftersom att hela min klädsamling låg i tvättkorgen fick jag göra en djupdykning i skåp och lådor för att finna någonting att ha på mig (att gå upp till sjätte våningen i morgonrock var tempting... but no) och snubblade över en superluddig kom-och-krama-mig-tröja som jag glömt bort att jag ägde.
That's a byrålåde-jackpot fo' sho'.

Utöver att överbelasta maskineriet i tvättstugan även åstadkommit följande:

1) Upptäckt att första kaffekoppen smakar fruktansvärt gott när den dricks innan klockan 06:30

2) Handlat irrationellt, förmodligen på grund av trötthet. Jag har sopat golvet i husets entré och (trumvirvel) rensat filtret till torktumlaren. Ofattbart! Hur galet det här var förstod jag inte förrän jag tagit ett par sippar på tidigare nämnda kaffekopp och kommit till sans. Vad är väl mer plus på karmakontot än att ta bort luddet? Ett kollektivt tack från grannarna vore definitivt på sin plats.

3) Flossat. Jag gör det för sällan. Det känns som att jag har centimeterstora glipor mellan tänderna i hela nedre tandraden nu. Ont.

4) Tagit en bild på mig och min nya favvo:



(Syns det hur mysigt vi har det?)

grabb-hemligheter

Jag vet inte riktigt vad ni i USA pysslar med för att berika er tillvaro under passiva söndagskvällar, men här i Sverige förgyller vi för närvarande vår dötid med precis samma härligheter som alltid.
Vi tittar på Solsidan.
Förenar landets medborgare framför tv-apparaterna.
Bygger gemenskap genom lättsmält humor.
Nåväl.

I söndags såg vi ikapp de två senaste avsnitten i ordningen eftersom att vi tidigare haft bättre saker för oss och således missat dem. Det ena avsnittet handlade då - för att göra en lång historia kort - om att lyxfrun tyckte att lyxmannen kissade alldeles för högljutt. Yep, så var det. Den nervösa och pryda Felix Herngren-karaktären hade dock en innovativ (tänkte jag) lösning på problemet: han satt ner och kissade.
"Alla män kommer väl till ett insiktsfullt stadium i livet då man väljer att börja sitta ner och kissa?" ungefär.
Efter programmet vände jag mig till en man i min närhet och droppade lite nonchalant och oladdat frågan om han brukade sitta ner och kissa.
Och vad får jag - till min stora, naiva, och så oväntade häpnad - för svar på detta?
Ett ja.
Typ alla killar sitter ner och kissar. Om man inte är typ på en offentlig toalett eller så.
Och alltså... det här är helt ny information för mig.
Av någon outgrundlig anledning har jag dessutom väldigt svårt att förlika mig med det här faktumet. Sen när gör ni det här? Och varför har ni inte berättat det tidigare?

Inte för att jag direkt har någonting emot det eller så. Jag har heller absolut inte för avsikt att be er sluta med det. Jag vill tvärtom förtydliga att det överlag finns ytterst lite plats över för stereotypa, macho-manliga värderingar eller föreställningar i mitt huvud, och jag kan svära vid min jordglob att jag inte föredrar något manhaftigt stå-kissande framför något annat alternativ som finns.

Men fan... ni kunde väl ha sagt något?

Max är djup del 1

Idag är det fredag! Mmmm..! Veckan är över och helgen tar vid. Två härliga dagar av ledighet och chips väntar. Livet är gott skulle man kunna tycka. Vanligtvis på fredagar brukar jag och min gode vän Felix Den Röde besöka närliggande biograf för att vila upp våra vilsna själar med en film. Men eftersom biograflivet denna helg helt är uppslukat av Breaking Dawn-visningar så blev det hemmakväll istället. Men ingen gråter för det! Felix avverkar fantasyböcker på löpande band och jag sitter i ett hörn och skriver ner djupa saker på ett papper. Allt är i sin ordning. Alla trivs. The circle of life. Amen.

Maxs djupheter:

-"Meningen med livet är inte en fråga. Det är ett adjektiv."

-"Mörkret är ett ljus som ingen ser. Katter kan se mörker."

-"Att åka tåg med en vän är som ett äktenskap."
-"När solen går ner blir det mörkt som natten."
-"Livet som gåva kan jämföras med ett Lasse Åberg-glas. -Kul att få men inget man vill ha."

-"Även en döv man kan se."

-"Hela min barndom var uppbyggt på lögner. -Ingen tomte. Ingen påskhare. Ingen tand-fe. Ingen framtid."
-"Om jag hade kunnat leva om min barndom med den vetskap jag har idag hade jag varit smartare än alla andra."
-"Kärlek är som ett hav. -Utan gräns och inte på riktigt."

-"Universum är stort. Men inte lika stort som havet."

-"Filosofi är som att lära sig cykla. -Det gör jävligt ont i knäna efter tio försök."

Låt nu detta sjunka in så hörs vi imorgon. 

väggmisshandlaren

Bakom den här väggen sitter den en människa och bankar.
Varenda kväll bankar han.
Hon. Hen. Den. Det. Tingesten.
Bank bank bank i en monoton och överjävligt enerverande takt.
Det finns liksom ingen ände.

Jag skulle inte beskriva mig själv som en kinkig eller kräsen, men det där med tålamod tas liksom till helt nya dimensioner när man bor i ett lyhört hyreshus och har en manisk bankare till granne i dörren bredvid. Vad är det han har för sig? Har han som hobby att flytta runt sina tavlor, spika fast sina möbler eller avreagerar han sig bara genom våld (på en betongvägg!)?

Om huset sprängs i bitar på grund av att det psykotiska fanskapet försökt snickra ihop ett hemmabyggt rymdskepp vet ni iallafall var ni hörde det först. 
Nu tänker jag banka tillbaka och hålla tummarna för att budskapet "jag sover gärna åtta oavbrutna timmar och vill inte dö!" går in.
Förhoppningsvis har han åtminstone vett att labba med radioaktiva ämnen och orsaka eventuella explosioner eller implosioner under dagtid när folk inte är hemma.

(update: och nu dök Max så abrupt in hals över huvud i detta med en låt som är ypperlig som soundtrack till det här inlägget: Tom Waits – What's He Building In There)   

Goodbyes always makes my throat hurt. I need more hellos.

När själen blir svart. När tillvaron är ett enda lidande. När ensamheten smyger sig på. Det är då man måste göra det avgörande beslutet. Det är då man måste inse att man inte kan fortsätta på samma väg och att det är dags att ändra riktning. Ändra riktning mot det som känns bäst för en själv. Mot något som kan resultera i annat än plågor, besvikelse och kyla.

Vi har haft underbara stunder ihop, du och jag. -Roliga. Ledsamma. Livsavgörande. Galna. Oförglömliga. Det var du som fick mig att öppna ögonen för det vackra här i livet. Det var du som fick mig att känna livsglädje. Det var du som tröstade mig i de stunder då livet varit som svårast. Du var bland det bästa som hänt mig. Men de tiderna är förbi. Jag har kommit till insikt. Jag vuxit. Och ju mer jag tänker på det ju mer rätt känns detta.

Det är här sagan får ett slut. Det är här mitt liv får en ny riktning. Det är nu jag ska leva. Kanske hittar vi tillbaka till varandra en vacker dag. Kanske kan vi bli lyckliga ihop igen. Jag önskar innerligt att det blir så, men det kan enbart framtiden utvisa. Men det här är vad jag behöver just nu.

Förlåt. Jag kommer aldrig att glömma dig. 

Converse, I am officially over you.

härdaren

Idag ägnar jag mig åt asketism.
Detta med anledning av att jag har utsett november till detox-månad.
Min detox innebär avkall på följande ting: alkohol, snask, fulsocker & snabbmat.
(med ditt fläsk-inlägg i åtanke kan jag också faktiskt för första gången känna lättnad över att vi befinner oss på två olika kontinenter - hade jag behövt umgås med dig, fläsk-modet och din grovkalibriga ämnesomsättning i det här sköra tillståndet hade jag nog brutit ihop).

Idag övar asketen alltså på frestelsemotstånd.

Bild: en espresso och en brownie. Fulländad kombo.
Kaffet får jag i vanlig ordning dricka (man är väl för sjutton inte mer en människa!) men brownien får jag inte äta. Inte ens röra. Inte ens tugga och spotta ut.
Tillåten browniebehandling är 1) att lukta på den och 2) att titta på den.

Jag ser det här som ett karaktärstest som jag måste klara av för att vara en god människa. Brownien är en symbolisk bild av allt dåligt i världen. Brownien är krig, hat, våld, matsvinn, miljöförstöring, terror, ojämställdhet, girighet, lögn, dåligt väder, egoism, djurplågeri, cancer, kalla händer, försenade tåg och dyra tamponger.
Allt detta i en liten liten chokladklutt.
När jag går ut senare ska jag mata kråkorna med den och säga att Ni kunde minsann inte motstå ondskans frestelse, era svaga, karaktärslösa varelser!
Triumf.

Sen går jag väl och tar en kaffe med Silas eller något.

Rösta rätt råååå

Idag skiner solen. Flaggan på taket mittemot fladdrar i vinden. Nationalsången hörs ifrån en avlägsen del av byggnaden. Klistermärken med texten “I voted” pryder de flestas bröst. Jag ställer mig på balkongen och gör honnör i riktning mot Vita Huset. - Det är val i staterna. Och jag befinner mig mitt i spektaklet. Man skulle kunna säga att jag är Torsbys egna lilla utrikeskorrespondent i DC. -“Jag befinner mig mitt i Washington DC och total okunskap råder.”

Jag måste erkänna att även jag, som vanligtvis inte alls är speciellt jätteintresserad av politik, tycker att detta är värt att lägga bort dyrbar facebooktid för. Om det beror på amerikanarnas fantastiska förmåga att överhypa alla valrelaterade delmoment, såsom debatter och reklamkampanjer osv., vet jag inte. Men det spelar ingen roll. Det är val! Och det enda som spelar någon roll är att rätt man vinner! Rösta rätt då förfa-en! Jag personligen är dock den sortens människa som ogillar att vara partisk. Och delar ogärna med mig av mina åsikter. Nejdå, det är jag inte alls. Jag ber för Obama. Amen. 

Hur firar man då valet i staterna? Hur kommer resten av dagen att se ut? Vad ska JAG göra? Vet inte. Sova kanske? Men jag skoja! Det är ju val. Valvaka står ju såklart på agendan! Lär ju bli en rätt tämligen trevlig sådan. Så länge rätt person vinner dvs… Hur laddar man upp inför valvaka i USA undrar du nu. Man lyssnar på svensk musik (klassiker såsom Mauro Scoccos Sarah) och föreställer sig hur Sverige skulle sett ut om vi haft amerikanarnas valsystem (googla om du inte känner till det. undvik wikipedia). Alla gör på det här viset. Lovar.

Nu ska jag vänta på mina valvakevänner i hörnet vid 7eleven. Ta på er jackan. Så går vi ut och går. 

Till Johanna: Den 21a december är datumet på dagen då jag sätter mig på ett plan med destination Sverige och julfirande. Tillfällighet? Knappast. Frukta icke, kära du. Snart är ljuset hemma igen.

"varde ljus" sa google

Nyss skedde ett litet missförstånd mellan min Facebook-flik och en annan sida jag hade uppe i webbläsaren. Jag skulle slänga iväg ett par rader i ett chattmeddelande, men istället för att börja skrivas ut nere i chatt-rutan dök bokstäverna istället upp i webbläsarens google-ruta. Jag vet inte hur, förmodligen något bångstyrigt snabbkommando, men det är oväsentligt.

Det väsentliga var de sökförslag som google så vänligt började föreslå i en dropdown med populära sökningar för mina chatt-menade ord - som i det här fallet var “när blir det”. Ett urval av dessa var:

“när blir det fullmåne”
“när blir det ett foster” (-> den moderna generationen har uppenbart missat det där med blommor och bin…)
“när blir det körförbud på bilen”
“när blir det höst”

Och så det mest fantastiska: “när blir det ljusare igen?”. Detta lilla förslag ledde mig efter ett fåtal klick fram till följande kunskap:
i år kommer vintersolståndet att ske den 21 december.
Vilket innebär att det om ungefär sex veckor kommer att bli ljusare ute.

Jag vet inte hur ni har det med ljus och sådant borta i staterna, men för att förtydliga ett och annat vill jag bara meddela att vi här i Sverige i vanlig ordning skit över det här med mörkret. Mörkret gör oss deprimerade, självmordsbenägna och förbannade, och inte ens faktumet att det ger oss ett stereotypt stel-svenskt samtalsämne att dra i långbänk väger upp dess jävlighet.

Med andra ord tar jag det här ljus-faktumet med barnslig eufori.
Sex veckor bara! Sen vänder det igen. Sen går vi mot ljusare tider.
Den här informationen fick mig att glädje-sjunga “Livin’ on a prayer” och dansa runt i mina tofflor (Bon Jovi brukar inte vara mitt primärval i sådana lägen, men nu råkade det bli så).

Nu står det uppskrivet i min kalender.
21 december -> ljuset.

bitter måndagsångest

Idag är det måndag.
Det har varit en sjusärdeles värdelös måndag.
Faktiskt så dålig att en vanlig måndag är en himmel med kakdegsfontäner där man dansar på rosor i kärlekseufori i jämförelse med den här måndagen.

Ett urval av bidragande faktorer: paraplyet vände sig ut och in, internet krånglade och jag var hjälplös, det regnade när jag samlat kraft för att ta en löptur, jag gjorde ett shoppingförsök men alla plagg fick mig att vilja spotta på min spegelbild, jag ältar att jag blev sjuk förra veckan och inte kunde följa med till Österrike, jag är för disträ för att plugga, för slapp för att jobba, allt kaffe smakar plötsligt råtta och Hans Fahlén satt vid bordet bakom mig på Gildas och kunde inte sluta SNACKA EN JÄVLA MASSA SKIT fastän hans lunchkompis försökte uttrycka att han hellre skulle hoppa bungy utan snöre än att ta en till kopp kaffe (med Hans) den här lunchen.

Mina ögonbryn har varit en trulig och orolig rynka hela dagen och nu har jag spänningshuvudvärk och försöker massera min egen panna.
Det ser förmodligen skitdumt ut.

Hade jag varit en inspirerande Sex and the City-pingla hade jag förmodligen rått bot på situationen genom att gå till ett gym och spöa upp någon peppad personlig tränare. You go girl! Skulle han ha sagt och high five’at mig så att svetten stänkte (självklart på ett väldigt ologiskt sexigt vis). Därefter skulle jag ha tagit mig något ekologiskt energi-te och gått på dejt med en rik snubbe i cardigan.

Nu vill jag bara äta. Äta eller dö.
Begå ett brutalt mord på den här eftermiddagen genom att gå och lägga mig.
Jag tände tre värmeljus när jag satte mig vid datorn för fem minuter sedan och samtliga har nu slocknat.
I ren trots, förmodligen.
Jävla måndag.

Nourriture

Fick lust att skriva en lång och beskrivande text om god mat. Men eftersom jag är en fattig student så låter jag bli. Det skulle bli för jobbigt kom jag fram till. Mat är det bästa som finns. Jag älskar mat. Jättemycket. I kväll blir det nudlar till middag.