Varje morgon strax före halv åtta
börjar det röra på sig i korridoren utanför min dörr.
Dunk dunk dunk dunk dunk dunk dunk låter det. Dovt. I ett tempo som liksom är stegrande för att sedan avta och börja om från början igen.
En familj som bor ett par dörrar bort har nämligen två barn som alltid tar sig en liten löptur varje morgon innan de ger sig iväg till dagis. Jag vet detta därför att jag själv en gång öppnat dörren för att nypa åt mig tidningen och mötts av två overall-fotingar som kom springandes, stannade vid mina fötter, tittade upp på mig med stora ögon och sa ”heeeeej va heter duuuuu?”.
Ja, klart att jag smälte lite då. Men jag tänkte fortfarande att det där springandet kan ni väl ändå ta när ni kommit utomhus åtminstone?
Ni vet var det här kommer att bära, eller hur? Just det.
Förstås så har jag börjat korridorsspringa jag med. Jag kunde inte låta bli att prova, och nu är jag fast.
Dunk dunk dunk dunk dunk dunk dunk låter det. Dovt. I ett tempo som liksom är stegrande för att sedan avta och börja om från början igen.
En familj som bor ett par dörrar bort har nämligen två barn som alltid tar sig en liten löptur varje morgon innan de ger sig iväg till dagis. Jag vet detta därför att jag själv en gång öppnat dörren för att nypa åt mig tidningen och mötts av två overall-fotingar som kom springandes, stannade vid mina fötter, tittade upp på mig med stora ögon och sa ”heeeeej va heter duuuuu?”.
Ja, klart att jag smälte lite då. Men jag tänkte fortfarande att det där springandet kan ni väl ändå ta när ni kommit utomhus åtminstone?
Ni vet var det här kommer att bära, eller hur? Just det.
Förstås så har jag börjat korridorsspringa jag med. Jag kunde inte låta bli att prova, och nu är jag fast.
Faktiskt så gjorde jag
det alldeles nyss när jag skulle hämta posten.
Jag stängde försiktigt min dörr bakom mig, rättade till jeansen, kollade höger och vänster att kusten var klar. Sedan kutade jag allt jag orkade mot dörren femtio meter bort som leder ut till brevlådorna. Och tillbaka.
Jag gjorde det också igår när jag gick ut med soporna samt imorse när jag hämtade ett par skor i förrådet. Förra veckan provade jag med tvättkorgen i famnen, men det var svårare.
Men det är lika befriande varje gång, det här springandet. Det ger en kick och ett lugn och någon slags obestämbar känsla av awesomeness. Jag vet inte om det är den långsmala miljön som gör det, men jag har inte på år och dagar känt en så närvarande löparlust som just i den här korridoren.
Det hela måste förstås se oerhört fjantigt ut, det vet jag ju. Trots allt är det ju bara jag och husets dagisbarn som ägnar oss åt det här. Min integritet och mina surt förvärvade vuxenpoäng skulle vara under all kritik om någon faktiskt såg mig. Jag fasar för den dag då någon av mina grannar av en händelse öppnar dörren, lägger huvudet på sned och tänker vad i hela...? när jag susar förbi som ett påtänt jehu.
Eller att någon för den delen slänger upp dörren och knockar mig totalt.
Jag stängde försiktigt min dörr bakom mig, rättade till jeansen, kollade höger och vänster att kusten var klar. Sedan kutade jag allt jag orkade mot dörren femtio meter bort som leder ut till brevlådorna. Och tillbaka.
Jag gjorde det också igår när jag gick ut med soporna samt imorse när jag hämtade ett par skor i förrådet. Förra veckan provade jag med tvättkorgen i famnen, men det var svårare.
Men det är lika befriande varje gång, det här springandet. Det ger en kick och ett lugn och någon slags obestämbar känsla av awesomeness. Jag vet inte om det är den långsmala miljön som gör det, men jag har inte på år och dagar känt en så närvarande löparlust som just i den här korridoren.
Det hela måste förstås se oerhört fjantigt ut, det vet jag ju. Trots allt är det ju bara jag och husets dagisbarn som ägnar oss åt det här. Min integritet och mina surt förvärvade vuxenpoäng skulle vara under all kritik om någon faktiskt såg mig. Jag fasar för den dag då någon av mina grannar av en händelse öppnar dörren, lägger huvudet på sned och tänker vad i hela...? när jag susar förbi som ett påtänt jehu.
Eller att någon för den delen slänger upp dörren och knockar mig totalt.
Men tills detta hot konkretiseras har jag för avsikt att fortsätta med det här.
När jag tänker efter kanske jag skulle ta och gå ut med soporna idag också...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar