den märklige mannen

Tvärs över mittgången i tunnelbanan satt en medelålders man som såg ut lite som vem som helst. Han bar en ljusblå skjorta under en mörk huvtröja och kavaj, hade svarta jeans och blanka skor. I knät hade han en välpolerad datorväska med en axelrem som var aningen för funktionell för att vara riktigt snygg. Glasögonen satt där de skulle på näsan.
Allt som allt utstrålade han någon slags proper kontorskänsla där hela veckan var lite av en casual friday där klädsamheten ändå upprätthölls någorlunda.

Hann satt med ena benet korsat över det andra och stirrade lite fundersamt ut genom rutan i de mörka bergväggarna tåget susade förbi. Ansiktsuttrycket som speglades i glaset gav uttryck för grå måndagstristess, och han tycktes nästan sucka varje gång rösten ovanför allas huvuden uppmärksammade resenärerna att tänka på avståndet mellan vagn och plattform när de stiger av.
Och det hela kunde egentligen ha stannat där.

Men.
Sen kom men.
Och mannen med uttråkad min och korslagda ben halar upp en flaska Smirnoff ur sin datorväska som han skruvar korken av för att sedan föra den till munnen och halsa friskt i 3-4 klunkar.
Efter att ha fuktat läpparna skruvar han tillbaka korken och stoppar ner flaskan i väskan, lika naturligt som om det han just gjort var att kasta en blick på sitt armbandsur eller rätta till sitt skosnöre.

Jag tittar mig försiktigt omkring för att se om någon annan än jag registrerat vad som nyss hänt.
Inte en tillstymmelse till reaktion.
Folk stirrar ner i sina telefoner, sitter med slutna ögon eller stirrar stint in i väggarna.
Alla har samma uttryckslösa miner som Smirnoff-mannen hade innan han hivade upp flaskan och hällde i sig lika mycket sprit på tio sekunder som jag pallar under en helkväll.

Vid Skanstull kliver mannen av.
Jag försöker se om hans kliver från tåget till perrongen är misstänkt långt eller om han vinglar en aning när han sätter av mot rulltrapporna.
Men ingenting ser konstigt ut alls. Han försvinner i folkmassan och ser ut som en familjefar på väg hem till Bolibompa och falukorv i ugn.

Jag sitter med ögonbrynen i en djup rynka hela vägen till min station och undrar om jag sett i syne.
Hände det där just?
Hade han i själva verket vatten i en Smirnoff-flaska eller hade jag just den stressade Stockolmarens nya variant av after work?

folk.
är.
märkliga.