Varför prata om ålderskriser en dag som denna (det är ju måndag)? Om cirka en vecka fyller jag 20 år. Vilket enligt matematikens alla lagar och regler innebär att det bara är 10 år kvar till 30. Åldern då man skall ha en någorlunda bra uppfattning om livet som varit och livet som komma skall. Jag har väl en hyfsad koll på vad som varit, men knappast på vad som komma skall! Jag är inte redo för 30! 10 år kan tyckas vara en evighet för vissa. Men inte för mig. Vart var du för 10 år sedan? Jo, då spelade jag Pokémon RÖD under en lampa med min bror. I dagsläget behöver man inte ens en lampa eftersom skärmen är självlysande! De går fort nu! Alldeles för fort! Jag kommer att vara 30 innan James Cameron hunnit klart med manuset till Avatar 4!
Inte nog med att tiden rusar ifrån mig så har jag de senaste månaderna börjat upptäcka endel skrämmande ålderstecken och jag är ytterst orolig över vart detta kommer att sluta.
Jag har på senare tid börjat uppskatta SVT på ett helt annat sätt än vad jag tidigare gjort. Jag blir liksom glad i själen av program där man lär sig saker. Jag älskar och följer både På Spåret och Kinas Mat. Sett varje avsnitt av Historieätarna minst två gånger och har nu börjat uppskatta stolleproven i Stjärnorna på Slottet. Har även insett att jag mycket hellre sitter hemma och myser i underkläder under en filt än att gå ut på klubb röjandes bland tomtar och troll. Inte vill jag heller ha något att göra med modernligheter som Rihanna eller Swedish House Mafia. Har kommit på mig själv flera gånger med att stå och muttra klagande på vardagligheter, som t.ex. barn och ungdomar som klär sig allt för dåligt i vintertid.
Dock är det inte enbart mentalt jag börjar bli gammal. Min kropp är väldigt stel och det är jobbigt att röra sig. Min hörsel är kraftigt nedsatt och jag pratar sluddrigt och otydligt. Min rygg gör ont och jag går därför ofta lätt framåtböjd med ena handen på ryggslutet och den andra hyttandes mot någon förbipasserande ungdom.
Därför, mina kära vänner, är jag orolig över vad som kommer att ske med min ömma tjugoåriga kropp nu på söndag. Kanske blir min förvandling komplett och jag krymper ihop till ett skrynkligt fikon som kryper omkring på alla fyra och gör grymtande läten? Kanske kommer jag lösas upp i tomma intet? Kanske kommer jag att falla död till maken för att sedan på tredje dagen uppstå och frälsa de vilsna. Vem vet? Inte jag... Men vad gör det när man har Erik och Martina Haag? De vet ju allt.
Screw John Lennon. Erik och Martina Haag är mina nya idoler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar