Max är en busy working-class-hero den här veckan. Det hade någonting med Greenpeace att göra, info han lät mig ta del av via ett kort meddelande på fb-chatten.
Jaha, tänkte jag.
Och såg min chans att plötsligt släppa mina inre blogghämningar fria.
Alltså.
Tänkte jag passa på att ösa upp lite mer updates nu när den möjligheten så plötsligt omfamnat mig.
Först och främst har jag lite goda nyheter kring min fatalt misslyckade kakdeg som ni fick ta del av för ett par dagar sedan. Nej, givetvis gick det inte att göra några kakor av den. Jag försökte skära upp det hela i rutor och hoppades på att det skulle stelna ihop till kex-liknande små skapelser, men sörjan vägrade att förvandlas till någonting annat än just sörja.
Däremot kunde jag efter typ en halvtimme skrapa ner sörjan i en matlåda som jag placerade i kylskåpet - den som spar, han har! - och voilá!: äta kakdeg med sked till kaffet följande dag!
Fantastiskt innovativt, visst? Visst!
Där fick du, Leila.
Nummer två på agendan är att berätta vad jag ägnar mig åt just nu.
Tanken är att jag ska jobba hemifrån under denna pluggfria dag, men med anledning av att vi imorgon kväll ska arrangera terminens första kårpub på skolan är jag alldeles för uppspelt för att lyckas åstadkomma någonting annat än att pilla med spellistor och peppa.
PEPPA PEPPA PEPPA PEPPA!
I egenskap av musik-missbrukare håller jag förstås på att sabba allting genom att lyssna sönder alla bra låtar i listorna redan på förhand. Det blir så ganska ofta.
Hittar jag någon ny låt eller remix revolutionerar den min vardag i ca en vecka, ända tills min eufori tippar över och jag börjar avsky den istället. Raderar den ur alla listor och förpassar den till historien.
Mitt förnuftiga jag vet förstås att det i längden är skitdumt att rida på korta eufori-trippar.
Dötrist. Och tråkigt.
Och alldeles, alldeles... underbart.
Så jag delar med mig av mina problem, b-cuz that's what friends do.
Välkommen in i repeat-fördärvet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar