grammatikpolisen

Torsdag eftermiddag: jag mailar i all hast institutionens personal i desperat jakt på frivilliga föreläsare till vår arbetsmarknadsdag i början av mars.

Fredag morgon (under min okristligt tidiga tvättid): jag går igenom de första svaren och har bland annat fått följande:

"Hej

Hoppas du inte blir arg,  men eftersom jag är rätt så gammal så förbehåller jag mig rätten att vara en sur gubbe. Och då menar jag språkligt. Visserligen utvecklas språket hela tiden och sånt som vi äldre tycker låter fel blir snart en del av det språk som vi alla använder oss av. Utan att nån reagerar. Och vad gäller det första irritationselementet så kan det ju vara så att det blir mer och mer vedertaget att skriva så: "Att gå av stapeln". En äldre kollega till mig sa en gång till en av mina studenter, att "gå av stapeln handlar endast om sjösättningen av båtar, möjligtvis även fulla sågverksarbetare" (vedstapeln). Men jag har förstått nu att många använder den här frasen när det gäller evenemang och vill ge detsamma en något högtidligare klang. Så där kan man kanske säga att jag som sur gubbe har fel. Eller kommer att få fel i framtiden. Men idag så tror jag att det finns fler än jag som reagerar negativt vid det något vidlyftiga användandet av den här metaforen.

Däremot kan jag nog få många med mig när det gäller alla dessa genitiv-s som dyker upp här och där. Jag är nog bombsäker på att det heter "karriärmål" och inte" karriärsmål". Om jag skulle ge ett karriärtips till en blivande journalist så skulle det bl a innefatta att vara lite noggrann med stavning och grammatik eftersom det sticker i ögonen (och öronen) på en rätt stor del av läsarna/lyssnarna/tittarna. Och resultatet blir att dom då skiter i innehållet som ju var det viktiga (liten tuva välter ett stort lass).

MvH

Xxxxx Xxxxx

xxxx-lärare och sur gubbe"



De tio minuter av mitt liv som passerat sedan dess: ERROR ERROR ERROR ERROR.
Pre-morgonkaffe kan inte min hjärna processa sådana här saker.

Jag förmodar att han inte heller har lust att föreläsa.