Nu när julmatskoman och juldagsångesten har lagt sig och självaste Julen är över övergår barnaglädjen, krovstoppandet och kakbakandet till ett mellandagsreande, ett idogt eventplanerande, panikångest och uppskurna handleder. Allt detta som slutligen kommer leda oss fram till årets allra största antiklimax: Nyårsafton.
Denna ständigt återkommande alkoholiserade afton vars egentliga existens jag på senare tid börjat ifrågasätta. Jag har blivit en sådan nyårspessimist pga. den enkla anledningen att ens förväntningar alltid är skyhöga men själva aftonen alltid slutar i elände. Förväntningarna gör folk övertaggade vilket får dem att dricka alldeles för mycket och slockna innan själva nedräkningen. Någon sitter i ett hörn och gråter över kärlek. En annan är inlåst på toaletten och utger hulkande ljud. En tredje försvinner och är borta resten kvällen. Och själv sitter man antingen och tröstar den gråtande, håller den hulkande toalettbesökaren i håret eller letar efter den försvunne. -Kul? Näe.
Därför, kära vänner, vill jag ta detta tillfället i akt och uppmana er alla att ta det lugnt detta nyår. Ta hand om varandra. Var försiktiga med alkoholen. Gå inte hem med några skumma människor. Men framförallt; Bete er som folk!
Men det vet jag ju att ni inte kommer att göra. Så egentligen var ju detta inlägg skrivet helt i onödan. Men sånt är livet! Lite samma känsla som man får när man karatekickar grannens snö...
Jag vill avsluta detta inlägg med en vers ur en sång jag en gång hörde. En man iklädd hatt och trasor sjöng den för mig klockan 5 på morgonen i Göteborg den gången då jag gått vilse efter Way Out West-festivalen:
"Brööööder, aktaeeeer fööööör spriiiiiiiten... Nananana... (någotingnågonting)... Spriteeeeeen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar