Sandy och jag

Som de flesta kanske vet så har stormen Sandy hälsat på oss här på östkustliga delen av Amerikat. -Trevligt tyckte vi! Jag hade aldrig tidigare varit del av ett stormdrabbat område så alltsammans var för mig väldigt spännande! -Köpa konserverad “mat”. Kolla batterierna i ficklampan. Plocka in möblerna från balkongen. Tappa upp vatten i badkaret (borde nog tomma karet nu när stormen är förbi). Köpa chips. Konversera med människor (What a weather, huh?). Alltsammans: helt underbart! -“Som i en domedagsfilm!” sa jag med ett stort flin till mina rumskamrater. -Ajabaja! Skulle jag inte ha gjort! Inte håna naturens krafter, lieutenant Dan! Stormeländet slog ut både elektricitet och vatten. Och som ett meddelande från en högre makt var dator, iPhone och iPad strömlösa. What are the odds? Inte stora iallafall. Sur var jag. Så kvällen fick spenderas med roomies, Sandy och random elektriker. Åh, du ljuva frihet.

För att ge er en bättre bild av mina skräckupplevelser från de 72 timmarna då Sandy antastade våra ömma sinnen så har jag valt att göra det enkelt för mig och poängsätta de sju största. Detta eftersom varken ni eller jag egentligen har tid för bloggeriande. Så let’s get it over with!
Ju högre siffra desto mer traumatisk var händelsen:

Förberedelserna inför Sandy: 3/5 - Övertaggade människor i jakt på konserver och vatten. Läääskigt!
Sandy: 2/5 - Som en mindre Gudrun fast minus fallna träd.
Kalla bruna bönor med kall korv 4/5 - Bruna bönor med smak av maple sirup och kalla hot dogs. I say no more.
Försvunnet vatten 2/5 - I like being dirrrty.
Försvunnen el 5/5 - Elen var försvunnen cirka 27 timmar. I say no more.
Tristess 5/5 - Vi gick till sängs väldigt tidigt den kvällen.
Roommate Felix på stol: 2/5 - Felix satt på samma stol i över två timmar och tittade på stormen. “Min skugga har ful frisyr” sa han.

Lesson learned: Storm är inget man längtar efter. Men om en storm kommer så ska man inte vara missnöjd. Eftersom man då får vara hemma från skolan och ännu en ursäkt till att köpa chips. Men man ska inte heller vara FÖR nöjd åt eländet. Eftersom elen och vattnet kan slås ut. Och då kommer du varken kunna äta vettig mat, göra något kul eller gå på toa i mörkret. Ha! Tänk på det barn. Ta hand om varandra.

Avslutningsvis vill jag bara inflika att mina vänner och jag idag mottog ett mail av vår lärare där hon säger att hon vill att alla läxor skall vara gjorda och att vi ska vara förberedda på att hålla ett tal nu på torsdag. Här visas ingen nåd trots nära-döden-upplevelser. Tänk på det nästa gång ni klagar på att ni måste göra delprov i Matte B.

Och ja, jag försökte fota Sandy. Men ni anar inte hur svårt det är att fånga en storm på bild i från en kolsvart lägenhet på elfte våningen. Här får ni en bild på Felix istället. Mitt egna lilla yrväder: